Påväg ❤
Nu har jag precis lagt inbjudningskorten på lådan så de kommer fram inom kort.. spännande!
De jag fick göra innan var att åka till mina föräldrar och lämna över den personligen då jag ville säkert att de skullle veta det först av mina släktingar.
Jag har hållit mig lite från att berätta för mina föräldrar att bröllopet verkligen blir av då jag inte kände att de var kul att ens berätta om förlovningen.
Känner tyvärr inte att jag fått den stöttning och att de blev glada överhuvudtaget för min skull som jag hade hoppats på!
Och de som hände idag var att min mamma började gråta.. inte för att hon var glad utan mer för att hon ville säga hur fel hon tycker att det är.
Min pappa avbröt mamma och sa att de kommer på bröllopet och att de älskar mig oavsett.. men bad dem iallafall överväga innan de svarar.
Känns tungt att ha någon på ens bröllop som inte stöttar eller står bakom ens beslut bara för att jag råkar vara förlovad med en tjej.
Mina föräldrar är ju extremt religiösa men känner ändå att pappa är på min sida medan mamma är lite knepigare! Har dessutom alltid haft en bättre relation med min pappa. Jag var hur som helst stark framför dem och argumenterande för min sak men när jag kom ut till bilen brast jag ut i gråt när jag berättade för Emilie.
Tur att jag har ett sånt stöd här hemifrån från min fina blivande fru! Kan verkligen inte fatta att jag varit precis lika hjärntvättad som min mamma och tänkt så skevt.
Jag vill gå min egen väg och kommer aldrig mer göra något jag själv inte står för eller inte vara mig själv, mitt sanna jag!! På grund av någon annan eller en kyrka/gud. Den tiden är förbi och nu, nu är jag bara fri!!
💋 //Emma
Du är stark och modig som tagit steget ur de där. Vågar stå på egna ben och vara den du är. Kommer alltid finnas vid din sida och stötta dig och min familj är din familj. ❤
Du är bäst.